Handikappidrott är samlingsnamnet för idrott som utförs av personer med funktionsnedsättning. De tävlande delas in efter funktionsnedsättning och grad av denna nedsättning i olika klasser, ungefär som viktklasser i brottning. Intresset för handikappidrott som rehabilitering ökade efter världskrigen och de mängder av skadade som de förde med sig. Man delar in idrottare inom handikappidrotten i tre kategorier, idrottare med rörelsehinder, utvecklingsstörning eller synskada. De flesta utövarna inom handikappidrotten utför samma idrotter som andra, men med vissa anpassningar (som kälkhockey eller rullstolsrugby), medan vissa idrotter (som goalball och showdown) har utvecklats som rena handikappidrotter.

Goalball

Goalball utövas av synskadade personer över hela världen, och är sedan 1980 en officiell Paralympicsgren. En match spelas mellan två lag med tre spelare i vardera lag. Målen i goalball är 9 m brett och 1,5 m högt, och det täcker alltså hela planens kortsida. Bollen har en pingla i sig, för att samtliga spelare, som alla har en bindel för ögonen, ska kunna höra exakt var bollen är. I goalball kan synskadade och seende personer tävla på lika villkor, i och med att alla måste ha på sig ett par specialglasögon som omöjliggör att man ser något.

Kälkhockey

Kälkhockey är en variant av ishockey, och är sedan 1994 en gren i Paralympics. Spelarna sitter i kälkar som man åker med på isen, och tar sig fram med hjälp av korta ishockeyklubbor, som har en pik på klubbans skaftsida för att få fäste i isen. I stort gäller samma regler som i ishockeyn. Kälkhockeyn utvecklades i Stockholm under 1960-talet. Som klubbor användes från början cykelstyren.

Paralympics

Handikappidrottens motsvarighet till OS kallas Paralympics, och anordnas av samma tävlingsorganisation och på samma ort direkt efter OS. De första sommarspelen anordnades i Rom 1960, de första vinterspelen i Örnsköldsvik 1976. Det finns 25 licensierade grenar i Paralympics, bl a bordtennis, cykling och rullstolstennis.